Tänk så finurligt det är med mobiltelefoner. Fast man pratar med någon, kan man göra annat under tiden. Det är inga problem att gå ut o ta ett bloss, hälla upp en kopp kaffe eller göra något annat lika livsnödvändigt under tiden som samtalet håller på.
Förr, innan mobilen, var mina skåpsluckor i köket skinande vita. Detta berodde på att telefonen var placerad i köket och sladden var precis så lång att jag kunde ta en rengöringsduk med lite diskmedel på och börja torka skåpen. Ja, för jag klarar inte av att bara prata i telefon.
Detsamma gäller faktiskt möten. Jag måste ha papper och penna och jag ritar fantastiska mönster om mötet inte behöver min uppmärksamhet. På ett särskilt trist möte, som jag var ivägtvingad på, fyllde jag en gång ett helt konferensblock med mina krumelurer. När mötet var slut hade jag tänkt att ta med mig min skapelse hem men glömde kvar blocket bland alla stenciler, kolapapper och äppelskrott, Undrar vad personalen tänkte om det blocket när de städade ur rummet?
;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar