Beslöjad

Igår yrde snön runt öronen på mig när jag skulle hem från jobbet. Vädigt mysigt så här nära jul men inte särskilt varmt eller behagligt. Mössa äger jag ingen och kappan har ingen luva, en förskräcklig brist på en annars väldigt bra kappa. Jag har alltid en schal runt halsen och den är finurlig att svepa in huvudet i när det behövs. Schalen jag hade på mig igår är rutig i olika rosa och hallonröda toner och värmde mina frusna öron när jag väntade på mitt tåg. Luggen envisades med att krypa fram och bli snötäckt men planen fungerade ändå tillfredsställande.

När ett tåg stannade och folkmassan vällde av tåget tyckte jag att jag fick en lite konstiga blickar av en del förbipasserande. Det är jag inte direkt van vid. De flesta i Stockholm skyndar förbi med blicken i backen men inte igår. Några äldre damer stirrade nedlåtande på mig och en kille i min egen ålder skakade på huvudet när han gick förbi. Andra kastade en snabb blick på mig och låtsades sedan inte se mig alls. Wierd!! Jag funderade på om jag såg rolig ut med schalen runt huvudet men tänkte lite trotsigt att jag är hellre varm än snygg. Efter en stund med, i mitt tycke, ganska många underliga blickar började jag på allvar att fundera på varför!

Kanske har jag en extra känslig dag och tolkar in saker som inte finns? Jag har en jättefläck på näsan? Det rinner ur min näsa? Till slut kom jag fram till att det skulle kunna bero på att jag ser kul ut men å andra sidan har jag svept in skallen på det här sättet de senaste 15 åren och inte fått undrande eller nedlåtande blickar. Hur jag än funderade fattade jag faktiskt ingenting!

Det var först när två förbipasserande djupt beslöjade kvinnor hälsade på mig på arabiska som jag kom på det! Alla dessa blängar och suckar berodde på att de trodde att jag hade slöja! ... tror jag. De måste gått förbi mig och tänkt "stackars förtryckta kvinna". Några tänkte säkert också att man ska ta seden dit man kommer och några (väldigt få hoppas jag) tänkte säkert, åk hem.

Synd att ingen stannade och sade något för jag hade gärna hållt ett anförande om att hur jag klär mig är min ensak och om jag vill ha en slöja så får jag det. Sådana saker bestämmer inte andra människor åt MIG!

Nu var det ju ingen slöja utan en schal, något som jag inte tror att man kan ta fel på. Dessutom ser jag svensk ut, tror jag. När jag kom hem fick jag reda på att Metro (morgontidningen många läser på tåget) hade haft flera artiklar om förtyckta kvinnor och kanske det var förklaringen då.

Idag hade jag samma schal , fast runt halsen, och en jacka med kapuschong. Den ser jag verkligen rolig ut i men idag var jag helt osynlig.