... jag är en loser baby,fast jag har kööörkort.
Igår var det en verkligt trist dag att resa någonstans. Nu låter det kanske som om jag hade en flygbiljett till varmare land och allt körde ihop sig men jag skulle faktiskt bara ta mig till jobbet.
7,15 vinkade jag hejdå till familjen och den övernattade systern och började min promenad till pendeltåget. Det var 10 minusgrader och snön yrde kring öronen i den hårda blåsten. Jag var varmt klädd och promenaden till tåget tar bara 15 minuter så jag knallade glatt på med bra musik i öronen. Det var skönt att komma hemifrån skapligt tidigt eftersom det var fredag och jag gärna slutar tidigt då.
När jag kom upp till stationen såg jag baklyktorna på ett tåg men det rubbade inte mitt goda humör, det var ju freeedag ;) Dessutom skulle nästa tåg komma ganska snart. Efter en lång väntan aviserades ett tåg som skulle komma fast det var lite sent. Så här långt känns det ändå OK eftersom det är ett tåg på gång och man vet att snart får jag komma in i värmen. Efter en kort stund fick vi reda på att tåget var mer försenat och när de för tredje gången aviserade att tåget var ännu mer försenat började vi alla tappa tålamodet.
Jag ringde hem och talade om för syster och sambo att det var ganska stora förseningar i pendeltrafiken och precis då stånkar ett tåg sakta fram mot stationen. Gissa om jag blev lättad för vid det här laget hade jag, trots rejäl vintermundering, ingen känsel i fingrar och tår. Precis innan tåget nått hela vägen fram till plattformen stannar det. Alla på plattformen stirrar klentroget på tåget. Efter en liten stund öppnar föraren sin dörr och ropar att hon inte har ström till tåget och därför inte kan köra hela vägen fram till plattformen.
Jag ringde taxi och hamnade i telefonkö. När köandet var klart fick jag besked om att det inte fanns en bil att få tag på men jag fick gärna ringa igen lite senare när rusningstimman var över.
Jag ringde chefen och talade om att jag var sen och inte visste när jag skulle kunna komma och jag ringde hem igen och sambon och systern började fundera på att skotta fram bilen.
Efter en lång stund lyckades pendeltåget stånka sig hela vägen fram och släppa av alla. Tyvärr kunde det inte åka vidare för egen maskin och eftersom det är enkelspår där jag bor kommer inte de bakomliggande tågen fram heller. Det är retligt att stå på stationen med ett tåg framför näsan och en massa tåg bakom och ändå inte komma någonvart.
Till slut gav jag upp och ringde hem och begärde skjuts till tunnelbanan istället! Nu skulle min historia varit slut här men det visade sig att det här var en resedag som var helt omöjlig!
När vi kom till T-banan aviserade man växelfel och 7 minuter kvar till nästa tåg. Minutrarna växte och växte och efter en lååååång väntan kom det äntligen ett tåg! Tåget gick dock bara en station innan det stannade och släppte av samtliga passagerare. Ett nytt tåg kom och jag fick äntligen börja min resa till jobbet.
Tänka sig att jag betalar 700 i månaden för att komma fram och tillbaka från jobbet >:|
7,15 Går hemifrån.
7,29 Står på stationen
7,44 tåget kommer inte
7,46 Nästa tåg är försenat och inga nyheter finns om vad som hände med tåget 7,44
7,58 Tåget kommer men går sönder precis innan stationen.
8,00 Jag ringer taxi men blir ombedd att ringa senare igen för det finns inga bilar just nu.
8,10 Tåget har lyckats ta sig fram till stationen men måste bogseras bort och inga andra tåg kommer fram innan dess.
8,15 Jag ger upp och börjar ta mig från stationen.
8,25 Blir hämtat med bil av syster och åker till närmaste tunnelbanestation istället.
8,30 Upptäcker att det är växelfel på tunnelbanan och vi får vänta i 25 minuter innan ett tåg kommer
8,55 ÄNTLIGEN kommer ett tunnelbanetåg. Det går dock bara en station och sedan får vi kliva av och vänta på nästa tåg
9,05 Nu sitter jag på ett tåg som så sakta sniglar sig fram med många stopp
9,55 kliver in genom dörrarna på jobbet. Suck!
12 år sedan
