Min stackars chockade kollega frågade hur jag mådde men det såg nog värre ut än det var, tyckte jag och vi linkade vidare till konferensanläggningen. Väl där fick jag sårtvätt och plåster och jag var jättelycklig över att jag hade extra strupbyxor i väskan. Just då kändes det nämligen värst att gå omkring med trasiga och lite blodiga strumpbyxor. Knasigt, jag vet!
Efter ett par timmar ömmade kinden rejält och det ena knät var verkligen stelt. Glasögonen hängde nätt och jämnt ihop och jag kände mig ganska öm i hela kroppen. En kollega var snäll och dokumenterade mina skador i ansiktet och jag var noga med att glasögonen skulle synas tydligt. Mitt synfel är dyrt och glasögonen var nästan nya och jag ville vara säker på att försäkringsbolaget skulle ha allt material de kunde tänkas vilja ha.
Efter konferensen bytte jag till mitt andra par glasögon (BENCH 2). Jag klarar mig inte utan glasögon och vill gärna ha två par som fungerar. Efter ett samtal med försäkringsbolaget gick jag till optikern och beställde ett par likadana som de sönderslagna. De hade också ett erbjudande om rabatt på ett par glasögon och jag passade därför på att köpa ett par nya Red or Dead.
Nu har jag tre par fungerande glasögon och bör klara mig även om jag snubblar på ytterligare trottoarkanter ;) I Rhodos höll jag förresten på att snubbla över en gammaldags kanonkula som låg fullt synligt mitt i gångvägen. Det verkar som om jag inte ser saker om de befinner sig under knähöjd. MÅSTE skärpa mig ;)
Red or Dead Blic Specsavers
LITE 114 Blic Specsavers
BENCH 2 Blic Specsavers
Lite skönt i eländet att höra att det finns någon annan som ramlar! Ansiktet i marken, det är det värsta. Klarade både näsben och glasögon vid mitt senaste fall på en slät gångled längs Norfolks kust häromåret.Men kom med blodiga jack i panna och kind till närmsta pub. Tur toaletterna låg på rätt sida baren, så att säga!
SvaraRaderaMin mamma tillhörde också ramlarna, men det inger en viss förhoppning att hon var värst i min ålder (om man räknar bort några fall från uppstaplade stolar) och att de där trottoarfallen avtog något med åren. Och hon bröt bara något enstaka finger och fick axeln ur led en gång.
Hej igen Monica! Eftersom det var det här inlägget jag kommenterade så föreslår jag att vi fortsätter diskussionen här! Enklare för alla om kommentarer görs i respektive blogg. Tycker jag!
SvaraRaderaDu funderade alltså på om det är synfel eller ouppmärksamhet som orsakar snubblandet. Jag har visserligen progressiva glas som kan spela spratt ibland, men jag har ändå intrycket att det för min del rör sig mest om fötterna som helt enkelt inte hänger med. De blir liksom kvar i marken. Dålig balans har jag alltid haft, extremt dålig. Men det här med "tunga fötter" har kommit först på senare år. Kanske vande sig min mamma vid att det var så och därför ramlade mindre på äldre dagar.
Vad bra att du svarade här istället :)
SvaraRaderaJag har nog inte "slöa" fötter. Får nog fundera på att operera mitt synfel istället :)