Nu är det dags ...

... att rycka upp sig, starta om och börja planera jul.

Jag har haft sex veckor som varit extremt fyllda med arbete. En mässa och en konferensserie med fem konferenser runt om i Sverige har jag hunnit med under den här tiden. Det och mitt vanliga jobb vilket brukar ta hela dagarna. Jag har inte legat på latsidan alltså.

En av mina kollegor har hand om mässor och konferenser. Hon var dock höggravid och jag fick hugga in. Först tillsammans med henne och sedan, när hon tog grav-ledigt, tog jag över helt. Jag har haft vansinnigt kul men det är också slitsamt att arbeta helger, tidiga mornar och sena kvällar. Jag har varit ända nere i Lund och ända uppe i Luleå. Jag har suttit på försenade tåg och fikat i en evighet på flygplatser medan utropen har skjutits fram i tid, gång på gång. Jag skulle ändå göra om det i morgon om jag fick frågan ;)

När jag kom tillbaka till jobbet igår blev det någon form av antiklimax-känsla och luften gick ur mig totalt. Jag började gäspa redan vid 14-snåret. Det kan också bero på att jag i torsdags fick reda på att en nära släkting har en hjärntumör och vid lunch igår fick besked om att det är en behandlingsbar metastas. Det finns alltså lite hopp vilket var otroligt skönt!

En annan nära släkting mår otroligt dåligt och jag våndas massor för att jag inte kan hjälpa henne på något annat sätt än att vara ett lyssnande öra. Jag vill ju göra så mycket mer än så! Ytterligare en annan släkting har också strul i sitt liv just nu och det är samma sak där. Jag kan inte göra något för henne. Shit det här är frustrerande.

Minst två kollegor skulle också behöva ett ljusare liv och jag kan bara sitta och titta på. Jag har inte varit så här maktlös på många år. Jag hoppas det ger sig snabbt!

I helgen bakade vi pepparkakor och jag ska försöka orka åstadkomma lussekatter nu i veckan. På torsdag ska jag åka till döttrarna efter jobbet. Det ska bli kanonskönt och kul. Vi ska gå på Lucia i Domkyrkan och det har jag inte gjort sedan vi flyttade till Stockholm. Döttrarna har ju gått i musikklasserna som uppträder varje år och brukar köpa biljetter till luciafirandet varje år. För min del är det minst 10 år sedan.

Min resa innebär att jag missar julfesten på jobbet och det är lite synd men ibland måste man välja. Jag behöver den här långa helgen nu så jag får ladda om batterierna.